Håkan Hellström i mitt hjärta

Håkan Hellström har, tillsammans med Peace&Love, nyligen släppt en live-dvd från sommarens avslutningskonsert på festivalen. Samtidigt som jag är väldigt glad över detta kan jag inte hjälpa att känna en bitterhet. En bitterhet över att jag inte fick vara med och filma den konserten jag helst av allt ville filma. Vi var ett gäng från högskolan bestående av fyra personer som samarbetade med ett produktionbolag, varför frågar man då endast en av oss studenter om denne vill vara med och filma den absolut största konserten? Det mest irriterande var nog att detta gjordes bakom ryggen på oss andra som fick stå där med lång näsa. Jag hade dessutom framfört min önskan att få filma Håkan Hellström. Jag vet att det är hemskt fånigt och missunnsamt att inte glädjas med den personen som fick göra det. Men det är så många tankar som kommer över mig. Var vi andra inte tillräckligt bra? Varför måste man just välja en kille, tror dem inte att en tjej räcker till? Det känns alltid som att jobba i motvind.
Nåja, nu ska bitterfittan sluta att klaga. Jag är i vilket fall hemskt glad att denna underbara konserten förevigades och vill mer än gärna införskaffa dvdn.