Många av låtarna påminner mig om den sista tiden av gymnasiet. När man nyss hade fyllt myndig, dansade långt inpå småtimmarna som att det inte fanns någon morgondag, längtade efter friheten, träffade pojken som fick hjärtat att ta dubbla skutt, när hela världen låg framför ens fötter. Då spelades hans musik flitigt. Sedan dess har låtarna alltid funnits där och konserterna avlöst varandra. Men helt plötsligt blev det tyst, och som jag har undrat vart han tog vägen. Till nu. Moneybrother är tillbaka och jag ser fram emot att lyssna in mig på den nya skivan och att få nynna till låtarna på en spelning snart igen.
