Bio och vilse i hammarbyhöjden

Ikväll var jag och Charlie på bio och såg den nya Ice age-filmen i 3D. Filmen var rolig och gullig, det var definitivt ett plus att se den i 3D. Dessutom får man ju ha roliga glasögon på sig. Jag tror definitivt att antalet biobesökare kommer att öka i och med den nya vågen av 3D-filmer.
Efter bion gick vi förbi Kalle, som egentligen skulle ha följt med, men som var tvungen att jobba. Jag hängde där ett tag i väntan på att Kalle skulle bli klar, men han fick bara mer och mer saker att göra, tillslut orkade jag inte vänta längre och bestämde mig för att ta sista tunnelbanan hem istället.

När jag kom infarande på perrongen kunde jag lugna ner mig när jag insåg att det var 7 minuter kvar till tunnelbanan mot farsta skulle gå. När tåget äntligen kom så hade jag inte en tanke på att kolla vilken destination den skulle till, tåget mot farsta var ju nästa tåg som skulle komma. När tåget hade passerat Gullmarsplan och jag hörde rösten säga att nästa hållplats var hammarbyhöjden började jag bli misstänksam, men jag kopplade ändå inte direkt eftersom jag var tvärsäker på att jag hade gått på rätt tåg. I sista sekund rusade jag ut från tunnelbanan och upptäckte till min förskräckelse att det inte gick några fler tåg in mot stan. Paniken började stiga i kroppen och jag började gå mot utgången. Utanför var allt tomt, mörkt och öde, inte en enda människa i närheten. Jag bestämde mig för att börja leta efter busshållplatser. Jag såg en buss passera som var på väg mot sergels torg, men eftersom jag stod på fel sidan av vägen och inte var i närheten av busshållplatsen så hann jag inte hoppa på den. Jag hade telefonkontakt med Kalle som var snäll nog att hjälpa mig kolla upp när nästa buss skulle gå. En halvtimme säger han, samtidigt som nästa buss mot farsta går från gullmarsplan. Efter några minuter bestämde jag mig för att gå mot Gullmarsplan med hjälp av Kalle som skulle guida vägen. När jag äntligen kom fram till Gullmarsplan fick jag självklart stå och vänta i säkert en halvtimme eftersom bussen var försenad, som vanligt. När jag slutligen hoppat på bussen så började chauffören köra som en biltjuv och jag höll nästan på att ramla av sätet.

Nu är jag äntligen hemma och jag längtar efter lite sömn.
Godnatt!