Dom kallar sig vänner

Idag har jag tagit mig en riktig funderare över vilka som verkligen är mina riktiga vänner. Jag vet inte om jag har kommit fram till något vettigt. Det enda jag vet är att jag själv hade visat lite barmhärtighet om någon av mina vänner hade varit i samma situation som jag är i nu. Min provanställning börjar på tisdag, men det tillfälliga boendet som jag blivit lovad drog sig precis ur. Det skulle jag inte kalla särskilt vänskapligt. När jag hör vissa vänner som delar med sig av sin trånga lilla etta till andra vänner som är behov av boende blir jag förvånad över att man inte kan dela med sig av en tvåa. Räkna inte med min hjälp nästa gång.
Samtidigt är jag så oerhört tacksam för att det finns vänliga människor som är villiga att hjälpa en person i nöd. Människor som jag aldrig ens har träffat. Tack så hemskt mycket. Världen behöver flera som ni.