Filmkväll

Färdigjobbad för idag, skönt. Nu sitter jag och inväntar Mia som ska komma hit och titta på Bröllopsfotografen med mig. Fredagsfilm är en återkommande företeelse för oss, perfekt när man ska jobba dagen efter. Vi är riktigt taggade på kvällens film, hoppas att den är minst lika bra som Smala Sussie. 
 
För er som är intresserade så har pepparkaksgubben inte övergivit oss på jobbet. Han var inne både i måndags och idag, men det blev dock relativt korta visiter utan några köp. Det är dock tryggt att veta att han fortfarande vill titta förbi.

Svammel

Jag känner mig riktigt seg i huvudet just nu, ungefär som om skallen skulle vara fylld med kolasås. Inte för att jag vet hur det skulle kännas, men jag kan föreställa mig. Har nästan spenderat ett halvt dygn på jobbet, och samma visa blir det imorgon. Jag längtar inte direkt.
I helgen blir det mer jobb. Jobb, jobb, jobb. Det är mycket nu, men sen är det lite. Vill verkligen hitta ett jobb i Stockholm, snälla. Vad som helst. Slut på struntprat.

Solig vinterdag

Idag var det betydligt mycket bättre väder ute, strålande solsken faktiskt. Så idag tog jag och Mia kameran över axeln och begav oss ut. Efter lite fotograferande blev det pulkaåkning och därefter lunch på Max.
Förutom det så har Mia nästan lurat i mig att göra lumpen som informationssoldat. Det skulle innebära att jag skulle få göra grundutbildningen på tre månader och därefter få arbeta som antingen journalist, textredigerare eller fotograf på tidningen värnpliktsnytt. Låter inte det häftigt? Förutom det där med grundutbildningen så är jag pepp, är nog inte så bra på att krypa runt i skogen att ta order. Någon som vill göra lumpen med mig?

Mia gillade inte min reflexskärm och blundade mest hela tiden. Men här lyckades jag fånga henne med ögonen öppna.

Det var en midjehög snövall efter att snöslungan hade kört förbi. 

Ingen fototur utan en bild på en katt.

Mia, redo för pulkaåkning.

Se upp i backen, tio hål i nacken!

En snöig ringmur.

Det var då självaste #!?%#

När jag äntligen bestämmer mig för att jag ska göra något vettigt innan jag ska gå till jobbet så ska det ju så klart vara världens jävla snöstorm. Det går inte att fotografera i det här vädret, man kommer ju inte att kunna se föremålet bakom all snö. Jävla skit. Nu är jag arg.

Redhead

Titta vad fint rött hår jag har på Mias bilder. Varför ser det inte ut så när jag kollar mig själv i spegeln? Jag vill att det ska se ut så hela tiden, inte bara när ett visst ljus faller på det. Ge mig!

Mer mantel genom Mias glugg

Mia är inte den snabbaste människan i alla lägen, men när det väl gäller så kan det minsann gå undan. Efter att ha tjatat lite på henne tidigare idag så fick jag äntligen ett gäng med bilder som hon tog när vi var ute och fotograferade i våra mantlar. Hon har ju också en systemkamera, en nikon som är kompis med min canon. Ingen fientlighet här inte. Det är roligt att vi har varsinn kamera, då kan vi sporra varandra. Nog snickesnackat, här kommer några av bilderna.

Vad tycks? Fint som snus tycker jag. Eller, nu ljög jag, jag gillar ju inte ens snus. Men fint är det ändå.

Om man vill

Följ min blogg med bloglovin

Sista pepparkakorna

Så var fredagskvällen här igen. Det betyder helg för vissa, men inte för mig. Jag jobbar hela helgen lång. Blev lite deprimerad när jag kollade på schemat och insåg att jag jobbar massor av helger i rad nu. Men det är åtminstone bra betalt.
När jag ändå pratar om arbete så hände det något tråkigt idag. De sista pepparkaksburkarna tog slut, pepparkakasgubben köpte de sista två. Vad ska han nu ta sig till? Vi hoppas att han kommer tillbaka och hittar något annat roligt att fynda.

Nu kommer Mia snart hit, vi ska titta på Blades of Glory. Vi tyckte att den var lite passande så här i OS-tider. Inget Let's Dance här inte, man kan ju inte glida allt för långt ifrån ämnet. Heja alla svenska vikingar! Grrr..

Isa-fisa

Nu tycker jag faktiskt att snön kan få göra plats åt våren. Nu har vi frusit tillräckligt här uppe i norden. Dessutom ger vårvärmen helt andra möjligheter till fotografering, nu kan man bara vara ute en kort stund innan man fryser ihjäl. Här kommer i vilket fall två vinterkyliga bilder på Isabella från igår. 

Så här grisrosa kan händerna se ut efter att man har varit ute i snön och busat runt.

Ny tröja

Jag köpte en mysig sticktröja igår. Den är stor och lång, precis så som jag vill ha det. En ny favorit helt enkelt.
Senare hade jag tänkt att visa er några bilder som jag har tagit under dagen tillsammans med Isa. Hon är fin hon.

Korkskruvar

Jag har sagt det förut och jag säger det igen, det är så fasligt fint med lockar! Men mitt stora problem är att de aldrig vill sitta kvar. Man kan åtminstone försöka fånga dem på bild innan de försvinner igen.
Nåja, nu ska jag slänga i mig en pan pizza och därefter bege mig till Isa.
Vi hörs.

Fotografera mera

Jag har fått världens sug efter att gå ut och fotografera mest hela tiden. Nackdelen är bara att det är så förbannat kallt ute och att vinterkläder blir fult på bild. Jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det. Men något bra kommer jag säkert på. Är ledig både imorgon och på onsdag, så då ska jag försöka att stilla mitt behov.

P.S. Pepparkaksgubben handlade sex stycken pepparkaksburkar idag.

Jag hjärtar

Jag gillar min nya kamera väldigt, väldigt mycket. Det var bara det jag vill säga.

Tillbaka till medeltiden, nästan

Jag är blöt och kall efter en tur ute i snön med Mia, men när jag tittar på korten som vi tog idag blir jag genast lite varmare. Jag lyckades övertala Mia att ta med sig sin medeltidsmantel när vi skulle fotografera, äntligen!  Det var dock minst lika kallt som sist, så vi gav upp ganska snabbt. Fotomodellyrket är nog ingenting för oss som hackar tänder för det minsta lilla.

Ikväll ska jag träffa Mia igen för att ha filmdejt med massa gottis, det är ju visst någon slags dag för alla hjärtan. Vi hjärtar ju varandra, så det passar sig bra. Men först ska jag laga mat åt mig och mamma.

Mia fick kommentarer från förbipasserande att de tyckte hon var fin. Jag håller med.

Manteln blir vacker när man snurrar.

Vi fick en kompis som ville gosa lite.

Katten var bättre än oss på att stå modell framför kameran.

Spontant

Gårdagen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Men jag gillar att bli överraskad.
Efter jobbet blev jag hämtad av pappa för att åka till honom och äta med middag tillsammans med min syster och hennes familj. Det var mycket trevligt, och maten var som vanligt fantastiskt god. Pappa är en riktig mästerkock, synd att det var brorsan som ärvde dom generna.
Hur som helst så hade jag förväntat mig att resten av kvällen skulle spenderas hemma framför tvn i min ensamhet. Men efter att ha blivit medbjuden på en drink av en arbetskamrat så skippade jag soffliggandet. Det blev en relativt nykter utgång, men lika bra var väl det eftersom majoriteten av sällskapet skulle jobba dagen därpå. Vi kunde underhålla oss själva trots nästintill ekande lokaler. Fuldansandet har numera fått ett ansikte.

Nu laddar vi om för en ny partykväll med pinglan på bilden ovanför. Pepp!

Förresten, pepparkaksgubben var inne och handlade igår igen. Vi trodde nästan att det hade hänt honom något eftersom han inte hade synts till på hela veckan. Både jag och Josefine drog en lättnadens suck när vi såg honom smyga omkring bland hyllorna igår. Han köpte fyra pepparkaksburkar.

Vilda bär

Jag har hittat en ny tesort som jag är fullkomligt förälskad i. Det är ett rött te med smak av vilda bär, ganska snarlikt ett blåbärste som jag och Linda överkonsumerade i Falun. Det smakar verkligen gudomligt gott. Nej nu ska jag fika, det blir te och äppelkaka minsann. Mums!

Barndomsvän

Det blev inte så mycket fotograferande idag heller, men desto mer trevligt umgänge. Efter jobbet mötte jag upp finaste Isa som jag har känt så länge jag kan minnas. Vi bodde grannar när vi var små och har hittat på en massa hyss tillsammans. Det var hur som helst väldigt trevligt att ses, det var minst en evighet sen sist. Jag hoppas att det inte dröjer lika länge innan vi hittar på något nästa gång.

I helgen ska bli det bättring på fotograferingsfronten, då är jag äntligen ledig efter att ha jobbat nio dagar i sträck. Som jag längtar. Känner mig helt slut i kroppen, har börjat klockan sju de senaste tre dagarna. Imorgon får jag dock sovmorgon ända till klockan nio, tjoho!

Ny älskling

Åh, jag är lycklig. Nu har min nya kompis landat hemma hos mig(det framgår inte av bilden eftersom min fingrar är så feta, men det är en Canon EOS 40D som jag nu har i min ägo). Den passar perfekt i min hand, som gjuten. Nu är det han och jag mot världen. Har inte hunnit fota något roligt idag dock, det blev mörkt för snabbt. Men imorgon, då jävlar!

Pepparkaksgubben

Man träffar uppenbarligen väldigt mycket folk när man arbetar i butik, men vissa personer står ut mer än andra. Under den senaste tiden har jag lagt märke till en man som brukar vara inne och handla nästan varje dag. Han går runt och tittar på allt väldigt noga och väldigt många gånger. Han går runt flera varv i butiken och besöken varar i minst en timme. När han slutligen är färdig så handlar han alltid pepparkakor, oftast flera burkar. I fredags så handlade han åtta pepparkaksburkar och berättade att han var tvungen att handla så att det skulle räcka över helgen. Det jag nu frågar mig är om han lever på pepparkakor, eller om det är så att han har jättemånga kompisar som han måste bjuda. Jag och min kollega har spånat vilt fram och tillbaka angående detta och kan inte komma fram till ett vettigt svar. Nästa gång ska vi fråga honom om vi får komma hem och äta pepparkakor med honom.

Så kallad teori

Jag har tagit tag i något som har legat mig till last väldigt länge. Jag kan knappt tro det själv. Igår öppnade jag körkortsboken för första gången med avsikt att ta tag i mitt körkort. Någonstans måste man ju börja.
Jag hade i varje fall väldigt roligt åt boken, det står så många lustiga och självklara saker. I ett avsnitt som handlade om barn hittade jag textraden "barn är små till växten, de syns inte bakom parkerade bilar och häckar". Ute i kanten hade dem lyft fram de viktigaste orden i stycket, som i det här fallet var "små till växten". Nu vet ni det, ifall ni inte allaredan visste det. Mycket spännande information. Jag ser fram emot vidare läsning.

Farväl

(Fotograf Sebastian Johansson)

Jag har lämnat ifrån mig min älskling, den ska åka till fjälls imorgon. Men jag väntar med spänning på en ny kamrat. Jag tror att vi kommer att få det minst lika bra tillsammans. Jag kan ändå inte hjälpa att känna mig lite sorgsen, vi har varit ett radarpar så länge nu. Som tur är finns han kvar inom familjen så jag kan hälsa på när helst jag vill. Det blir bra det här.

Frusen

När ska det sluta snöa egentligen? Det snöade hela dagen igår och idag, nu får det vara nog. Om det ska fortsätta så här så kommer man nog inte komma utanför dörren imorgon. Hur skulle det se ut egentligen.. nej det går inte. Nu får det gärna blåsa hit lite varma vårvindar så att jag får tina upp min frusna kropp. Komsikom!

Seriöst

Det blev faktiskt några helt okej bilder från idag, trots vår oseriösitet. Dessvärre förstörde snön en hel del och begränsade vart vi kunde vara. För att inte tala om kylan, djävulskt kallt. Vi får se det som en testomgång inför nästa fotografering, då jävlar!

Snöhelvete

Jävla snö, vi hatar snö. Det blir inte bättre än så här.
Nu går vi och fikar istället.

Mitt i veckan tar vi helg

Jag har helg igen, mitt i veckan. Vad kan väl då passa bättre än att gå ut och fotografera med sin bästa vän? Nu ska jag slänga i mig lite mat innan Mia kommer hit. Jag hoppas på grymt snygga bilder. Resultat kommer senare.

Slut på helgen

Så där ja, då var man tillbaka på den lilla ön mitt ute i Östersjön igen. Helgen har spenderats i hufvudstaden tillsammans med saknade vänner. Jag hann med det jag ville hinna med, framförallt att se Where the Wild Things Are. Ha, tji fick Gotland för att de inte har vett att visa den där. Filmen var hur som helt alldeles underbar. En vacker berättelse om hur det är att vara ett barn, och visst kunde man känna igen sig från sin egen barndom. Om ni inte har sett den, se den!
Tyvärr har jag inga bilder att visa från helgen. Ibland vill man bara njuta av nuet och slippa känna pressen av att försöka fånga allting på bild, det är jobbigt när det blir ett tvång.