Lost and found

Natten till idag lyckades jag med något oförlåtligt. Här kommer historien.
Efter kick-offen med jobbet igår så fick jag skjuts till Liljeholmen, problemet var bara att jag blev akut kissnödig och var tvungen att hitta en bra och snabb lösning på problemet. Närmast till hands fanns en slänt med massa buskar och träd där jag kunde gömma mig för att uträtta de allt mer påtryckande behovet. När jag hade lättat på trycket så fortsatte jag min färd hemåt. Väl hemma upptäckte jag dock till min fasa att en av mina väskor var borta, den med min käraste kamera i. Jag blev arg, ledsen och frustrerad över hela situationen och att jag inte kunde minnas om jag hade glömt den på tunnelbanan, perrongen eller rent av bland buskarna i Liljeholmen. Klockan var så pass sent att jag inte kunde vända om för att leta efter den så det enda jag kunde göra var att gå och lägga mig med världens största klump i magen.
Klockan fem i morse klev jag upp för att ta första tunnelbanan tillbaka till Liljeholmen i hopp om att hitta kameran. Efter en stunds letande bland buskar och snår ser jag plötsligt något svart, när jag tittar närmare inser jag att det är min kameraväska. Lättnaden var total. Jag ska aldrig mer slarva bort min älskling, fy mig.