Semester

Om lite mindre än tre veckor så ska jag äntligen få åka iväg på en välbehövlig semester. Mina kära morföräldrar bjuder ner både min och min mosters familj till Turkiet. De åker alltid ner på hösten och stannar fram till julen. Men i år kommer de inte hem till jul, det kommer att kännas extremt konstigt med tanke på att jag har firat varenda julafton tillsammans med dem. Jag får passa på att umgås med dem extra mycket under semestern istället.
Jag har varit i Turkiet två gånger tidigare, faktum är att det var just dit min allra första utlandsresa gick. Förra gången jag var där fyllde jag sjutton och den här gången kommer jag att fylla tjugofyra, tiden går fort.
Just nu längtar jag galet mycket efter värmen då de kalla höstvindarna har börjat leta sig in under kläderna.

En vanlig dag på jobbet

Här är jag tillsammans med kollegorna på min avdelning en helt vanlig måndag. Vi är ytterst normala.

Blog awards 2010

Igår var jag och filmade under årets bloggala som utspelade sig på Café Opera. Större delen av Sveriges bloggelit var där och den ena bloggaren hade vassare outfit än den andra. Det var inte ens på tal om att känna sig snyggt klädd i jämförelse med alla dessa tjejer, och några få killar.
Först var det förmingel med drinkar och tilltugg, därefter började prisutdelningen och sist men inte minst var det efterfest. De sistnämnda skippade jag och hamnade istället på en salsabar. Jag fick självklart med mig en goodiebag innan jag lämnade eventet på Café Opera. Där i fanns det lite smått och gott som säkert kommer att komma till användning.

Tillsammans

Vi är nog många som känner oss missnöjda och besvikna över resultatet i valet igår, oavsett om man tillhörde den vinnande sidan eller ej. Att ett främlingsfientligt parti kunde vinna så pass många röster för att ta sig in i riksdagen känns skrämmande. Utan en majoritetsregering går vi nu en något oviss framtid till mötes.
Det känns dock tryggt att veta att större delen av befolkningen inte stödjer detta. Det bevisades bl.a. idag då det anordnades en fredlig demonstration på Sergels torg där man kunde delta för att visa sitt missnöje. Det var fantastiskt att se så många människor samlas för att agera tillsammans. Ensam är inte alltid starkast.

Klipp

Latmasken har flyttat in här igen, eller så tar fritiden för stor plats. Veckorna går snabbt, de bara flyger förbi. Just nu är jag fullt sysselsatt med att klippa ett avsnitt från serien jag var med och spelade in i somras, om ni minns? Det är riktigt roligt att få se hur materialet ser ut, vilket gör mig ännu mer sugen på att köpa en systemkamera med filmfunktion. Tänk vad roligt jag skulle kunna ha det då.

Tjena, tjena mittbena

Jag tycker att det är fint med folk som har mittbena. Men jag tycker inte riktigt att jag passar i det. Det är kanske en vanesak.

Lost and found

Natten till idag lyckades jag med något oförlåtligt. Här kommer historien.
Efter kick-offen med jobbet igår så fick jag skjuts till Liljeholmen, problemet var bara att jag blev akut kissnödig och var tvungen att hitta en bra och snabb lösning på problemet. Närmast till hands fanns en slänt med massa buskar och träd där jag kunde gömma mig för att uträtta de allt mer påtryckande behovet. När jag hade lättat på trycket så fortsatte jag min färd hemåt. Väl hemma upptäckte jag dock till min fasa att en av mina väskor var borta, den med min käraste kamera i. Jag blev arg, ledsen och frustrerad över hela situationen och att jag inte kunde minnas om jag hade glömt den på tunnelbanan, perrongen eller rent av bland buskarna i Liljeholmen. Klockan var så pass sent att jag inte kunde vända om för att leta efter den så det enda jag kunde göra var att gå och lägga mig med världens största klump i magen.
Klockan fem i morse klev jag upp för att ta första tunnelbanan tillbaka till Liljeholmen i hopp om att hitta kameran. Efter en stunds letande bland buskar och snår ser jag plötsligt något svart, när jag tittar närmare inser jag att det är min kameraväska. Lättnaden var total. Jag ska aldrig mer slarva bort min älskling, fy mig.

I rymden finns inga känslor

Jag såg den här filmen igår. Så underbart härlig på alla sätt och vis. Om ni inte har sett den, se den!

I valet och kvalet

Jag vet att jag nyss förnyade mig på kamerafronten, den är verkligen jättebra på alla sätt och vis. Men nu är jag så hemskt sugen på att köpa en systemkamera som man kan filma med. När man till och med drömmer om det på natten så är det väl något som säger att jag borde investera i det? Jag har så många idéer som jag behöver få utlopp för.
Måste vända och vrida på det lite till. Fast helst av allt skulle jag behöva någon som säger "Ja men det är väl klart att du ska köpa en ny kamera". Jag vet att mamma inte kommer att göra det, eller hur?